Har intagit vår stora mysiga fåtölj.
Ljusen är tända & snart ska jag värma mig med en kopp te.
Usch mår lite halvkrasst så idag fick jag stå över träningen.
Lite som rör sig i huvudet. Det är väl så att man aldrig slutar att förvånas, eller hur?
Jag tror inte det i alla fall. Det är svårt att lära en gammal hund att sitta!
Nog om det.
En månad kvar ungefär.
Magkänslan är positiv men också nervös!!!
Jag håller mina tummar hårt hårt hårt.
Väntan känns som en oändlighet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
söta kommentarer uppskattas